Sedan många år har små grisar flugit iväg från den lilla keramikverkstaden på Sydkoster. Somliga med vingar, andra utan. De har med åren ofta antagit en påtagligt mänsklig karaktär och förflyttar sig gärna

per bil, flakmoped eller cykel. I verkstaden finns en liten devis uppspikad på väggen, ”varje människa

har en dubbelgångare i form av en gris.” Detta faktum har skapat sysselsättning för keramikern själv där han sitter och knådar och knådar fram ständigt nya grisar. Han har långt ifrån hunnit med alla.

Keramik är ett beständigt material och när om femtusen år några av dessa grisar penslas fram ur jorden av den tidens arkeologer kan de ge en, visserligen förvriden, men ändå sann bild av hur dåtida varelser tog sig ut.

Vintertid flyttar verkstaden över fjorden in till Strömstad där produktionen fortsätter. Här skapas också andra ting, bilder av våra miljöer: reliefer i bränd lera målade med oljefärg och med en påtaglig tredimensionalitet. Här skapas trummor och ockarinor har formen av gökar, höns, bilar eller vad du vill, men som alla kan frambringa en vacker folkvisa på om man lär sig hantera dem. Några drillar som Sydkosters näktergalar om man fyller lite vatten på dem.

Den första grisen i denne keramikers händer såg dagens ljus för fyrtio år sedan i yttre Sunnfjord i Norge. Den sista finns ännu inte.

 

                                                                                                                                                -Arne